Farväl.
Tiden av särskrivningar,åstyftningsfel och löjliga försök att leka allvetare är nu förbi.
Jag ska försöka mig på en ny blogg. En helt normal och tråkig blogg, inte nått mer sånthär skit.
www.baraviktor.wordpress.com - Vi får se hur länge det varar.
Åre och grejer.
Jag är i ÅRE !
För er som inte vet vad Åre är kan jag berätta att det är en liten by med en skidanläggning ovanför.
För er som inte vet vad en skidanläggning är kan jag berätta att det är en samling med backar och liftar där man kan åka skidor.
Ni som inte vet vad skidor är får helt enkelt slå upp det.
Veckan i Åre är annorlunda, sannerligen.
Dagen börjar med väckning och frukost. Därefter bär det av till backen med böner i bussmicken om att inga ska bryta benen . När vi kommer fram åker man snooowboard fram tills 4 tiden. Efter detta är både huvud och kropp utmattade. I detta tillstånd av tomhet tar ledarna tillfälle att pumpa oss fulla med kristendom hela kvällarna. Det är bibelstudie 18.00, “Kristna aktiviteter 20.00 och Andakt 22.00. Annorlunda, sannerligen.
Det är fredag, sjung halleluja eller nått…
Min dag har bestått av följande :
1.Uppvaknande genom ett glaskrossande VIIIIKKTOOR!!!!!!! från min kära moder
2.Uppstigande till en näringsrik frukost bestående av makaroner och köttbullar.
3.Packande, eller mer “packande” till Åreresa imorgon samtidigt som MSN går för högvarv och Kents “LSD,Någon?” går på repeat. Gitarren ligger också alldeles för nära till hands.
4. Skriver jag i futurium. Det gäller nämligen kvällens fortsättning. Många ska in och festa i Tranås, jag vill med men den satans Åreresan stoppar det. Istället blir det lite myskväll med Elias och Gabriel här hemma, sånt gillar vi också.
5. Sömnens vara eller icke vara. Eftersom vi lyfter från Aneby 05.30 och därefter har 12-13 timmars resande känns det knappt lönt. Vi får se hur det urartar.
Reboot
Nu har jag bestämt mig. Nu ska jag sluta vara en sån jävla tänkare, har insett hur löjligt det är. Istället ska jag skriva lite normala trevliga blogginlägg om hur livet ligger, hur hunden mår och vad jag åt till frukost.
1,2,3 kör…
I väntan på lycka.
Jag är tillbaka. Jag är i alla fall här nu.
Jag är tillbaka för att jag äntligen känner att jag har något att skriva om igen. Det är följande :
Vi människor går omkring och väntar på att bli lyckliga.
Vi väntar på att det ska bli sommar, på att helgen ska komma, på att man ska få en partner osv.
Man tänkar att då ska jag bli lycklig. Då ska jag äntligen kunna slappna av och bara vara. Då kommer jag äntligen slippa all press. Då kommer allt ordna upp sig.
Det hemska med detta är att det aldrig kommer inträffa. Man kommer aldrig vakna upp en dag och inte ha en enda sak man borde göra, en enda sak som måste bli gjord.Det är så livet är. Men detta betyder inte att du inte kan vara lycklig ändå.
Man måste finna lycka i saker man har istället. Kanske t.o.m. finna lycka i de saker som man inte direkt tycker om. För vad man än tycker om det så kommer man spendera mestadelen av sitt liv med skola, att göra en massa sysslor och att jobba. Det kan man inte ändra på… Det man kan ändra på är sin egen inställning till det. Om man gör det med inställningen att det är nödvändigt ont för att kunna leva bättre sedan kommer den större delen av ditt liv vara bortkastat. Mer eller mindre. Gör man det istället med inställningen att det kommer bli roligt, intressant eller utvecklande så kommer man bli lyckligare. Det är jag iaf övertygad om.
Så, vad jag försöker säja här är : Slösa inte bort ditt liv genom att längta. Fokusera inte bara på 2 av veckans 7 dagar och 3 månader på sommaren. Livet är har ganska mycket mer roligt att erbjuda än så. Det är jag övertygad om…
Even when you think you have your life all mapped out, things happen that shape your destiny in ways you might never have imagined
- Deepak Chopra
När hjärnan bubblar över.
Har ni någonsin kännt likadant som jag ?
Jag börjar på något, är jätteduktig i början. Sedan börjar man långsamt slarva. - Äh, det gör jag imorgon. - Det är inte akut, det kan vänta. Och så blir det aldrig av.
Det är enda anledningen till att jag inte skivit i denhär bloggen på en vecka. Inga coola oplanerade händerlser har hänt, inget som går att skylla på. Jag har bara skitit i det, liksom jag har skitit i så mycket annat.
När jag väl sätter mig för att skriva blir det inte mycket mer än en ursäkt, för jag har inget bättre att skriva om, jag har för mycket annat att tänka på.
Kritik är något som man enkelt kan undvika genom att säga ingenting, göra ingenting och vara ingenting.
- Aristoteles

Lycka
“Den lyckliga barndommen”,
Personen som instiftat “Den lyckiga barndommen” citatet tänkte förmodligen på avsaknaden av ansvar. Att vi under 18 inte måste göra någonting. Vi måste inte betala några räkningar, måste inte ha ett jobb att slita med, inte ha någon att ha ansvar över hela dagarna. Vi får bara springa runt på våra gröna ängar och göra våra meningslösa sysslor med våra vänner hela dagarna. Vi har inga problem i världen, vi är lyckliga.
Problemet är att jag som tonåring inte känner mig speciellt lycklig många gånger.
Jag tycker att saknaden på ansvar och frihet är skitjobbig. “Det får du inte göra Viktor”, “Du måste vara hemma innan 12″ är meningar som skär i hjärtat på mig. Att inte få göra som man vill, att de tror att man inte kan ta sina egna beslut, att man inte är fri.
Lycka är något väldigt komplext och samtidigt väldigt simpelt. När du är lycklig så är du ju lycklig, thats it ! Men vad är det egentligen ? Kärlek, Pengar, mat på bordet ? och hur blir man lycklig egentligen ?
För att kunna bli fullständigt lycklig så måste man leva endast i nuet. Du måste bara göra det du verkligen vill göra och inte göra det du gör för att få en lyckligare framtid.
Tyvärr fungerar inte det vidare bra. För då får du ju en sämre och olyckligare morgondag. Därför måste man försöka hitta en balans mellan lycka och framtida lycka. Så att man är ganska så lycklig hela tiden. Detta är dock problemet för de alra flesta. Många gör vad de tycker är roligast och lättast för stunden och skiter i vad som händer i framtiden och många sitter och planerar sin lyckliga framtid hela livet.
Folk och jag.
Jag sitter själv på tåget hem ifrån skolan med laptopen i knät och betraktar folk.
Ser deras uttryckslösa miner och försöker räkna ut vad de kan tänkas tänka på. Det är förstås helt meningslöst att försöka, man kommer aldrig kunna ta reda på om man hade rätt eller inte. Men det är ett spännande tidsfördriv.
SMSar flickan i lockigt hår med sitt livs kärlek, eller är det bara Mamma som undrar om hon kommer hem till maten. Sitter den skäggiga 50+aren med ledsna ögon och undrar hur han ska ha råd att betala månadens räkningar. Eller är han bara lite trött efter dagen.
Detta kommer jag aldrig få veta. Det är halva nöjet.
Jag tycker det är fascinerande att tänka sig att alla människor har ett liv lika stort och komplext som ens eget. Det är något jag ofta glömmer. Ofta tänker jag bara inuti sig själv, Agerar utifrån sitt eget bästa, och ser bara människorna runt omkring som ”sidomänniskor”. Statister och birollsinnehavare i sagan om mitt liv. Man glömmer ofta av att de själva upplever sig som huvudrollsinnehavare i deras egen film. Att jag då är en statist eller biroll. Nu stannar tåget i Nässjö, de flesta hoppar av. För de människorna är min roll som statist nu fullbordad. De kommer aldrig att se mig igen, jag kommer aldrig att se dem…
/ Viktor Möller kl.15.14 den 24/8 07