Lycka
”Den lyckliga barndommen”,
Personen som instiftat ”Den lyckiga barndommen” citatet tänkte förmodligen på avsaknaden av ansvar. Att vi under 18 inte måste göra någonting. Vi måste inte betala några räkningar, måste inte ha ett jobb att slita med, inte ha någon att ha ansvar över hela dagarna. Vi får bara springa runt på våra gröna ängar och göra våra meningslösa sysslor med våra vänner hela dagarna. Vi har inga problem i världen, vi är lyckliga.
Problemet är att jag som tonåring inte känner mig speciellt lycklig många gånger.
Jag tycker att saknaden på ansvar och frihet är skitjobbig. ”Det får du inte göra Viktor”, ”Du måste vara hemma innan 12″ är meningar som skär i hjärtat på mig. Att inte få göra som man vill, att de tror att man inte kan ta sina egna beslut, att man inte är fri.
Lycka är något väldigt komplext och samtidigt väldigt simpelt. När du är lycklig så är du ju lycklig, thats it ! Men vad är det egentligen ? Kärlek, Pengar, mat på bordet ? och hur blir man lycklig egentligen ?
För att kunna bli fullständigt lycklig så måste man leva endast i nuet. Du måste bara göra det du verkligen vill göra och inte göra det du gör för att få en lyckligare framtid.
Tyvärr fungerar inte det vidare bra. För då får du ju en sämre och olyckligare morgondag. Därför måste man försöka hitta en balans mellan lycka och framtida lycka. Så att man är ganska så lycklig hela tiden. Detta är dock problemet för de alra flesta. Många gör vad de tycker är roligast och lättast för stunden och skiter i vad som händer i framtiden och många sitter och planerar sin lyckliga framtid hela livet.
Dagens uppenbarelser.(Vissa är seriösare än andra)
- ”Det är inte utseendet jag faller för, det är personligheten”
Säjer nog de allra flesta människor. Ändå är de som anses ’snygga’ ihop med ’snygga’ och de som anses ‘fula’ ihop med ‘fula’ i 98 % av alla fall. - Jag tycker inte om att läsa bloggar. Det är skittråkigt att läsa om en massa ‘tyckare’ som tror dom vet allt.
- Vi 16åringar är konstiga varelser. I ena stunden är vi vuxna, i den andra är vi som 10åringar. Det jobbiga är att vi i våra ‘vuxna stunder’ blir skitpissed när omvärlden ser oss som barn.
- John Lennon var vår tids största geni. Einstein kan slänga sig i väggen. vad är ”E=mc2″ i jämförelse med ”Life is what happends while your busy making other plans”(citat från Beautiful boy)
- MMORPG(Mass Multiplayer Online Roll Playing Game. Typ Tibia elr World of Warcraft) Förstör ditt liv. I spelets värld är alla bäst,alla hjältar. jag måste sluta med sånt skit.
- Vi är alla ganska patetiska ibland.
Fjortis-statusmätaren går väll upp ett par hack i och med detta inlägg. Det är inte lika abstrakt och genomtänkt som de förra. Men jag skriver trots allt bara för att jag tycker det är roligt.
Så ni kära läsare får helt enkelt så ut med den bristande kvalitén 
Folk och jag.
Jag sitter själv på tåget hem ifrån skolan med laptopen i knät och betraktar folk.
Ser deras uttryckslösa miner och försöker räkna ut vad de kan tänkas tänka på. Det är förstås helt meningslöst att försöka, man kommer aldrig kunna ta reda på om man hade rätt eller inte. Men det är ett spännande tidsfördriv.
SMSar flickan i lockigt hår med sitt livs kärlek, eller är det bara Mamma som undrar om hon kommer hem till maten. Sitter den skäggiga 50+aren med ledsna ögon och undrar hur han ska ha råd att betala månadens räkningar. Eller är han bara lite trött efter dagen.
Detta kommer jag aldrig få veta. Det är halva nöjet.
Jag tycker det är fascinerande att tänka sig att alla människor har ett liv lika stort och komplext som ens eget. Det är något jag ofta glömmer. Ofta tänker jag bara inuti sig själv, Agerar utifrån sitt eget bästa, och ser bara människorna runt omkring som ”sidomänniskor”. Statister och birollsinnehavare i sagan om mitt liv. Man glömmer ofta av att de själva upplever sig som huvudrollsinnehavare i deras egen film. Att jag då är en statist eller biroll. Nu stannar tåget i Nässjö, de flesta hoppar av. För de människorna är min roll som statist nu fullbordad. De kommer aldrig att se mig igen, jag kommer aldrig att se dem…
/ Viktor Möller kl.15.14 den 24/8 07
Jag borde…
Idag borde jag plugga. Samtidigt borde jag öva på min celloläxa, utveckla mitt gitarrspelande,vara social och leka med min lillasyster,ta tag i någon av alla de planer/projekt/småproblem jag har, spela dator en stund,skriva ett inlägg i denhär bloggen. Ja, listan på vad jag borde göra kan jag göra hur lång som helst.
Frågorna är då, vad ska jag göra ? Vad ska jag välja först ? Och kanske viktigare, på vilka grunder ska jag välja att göra det jag gör ? Ska jag välja det som är roligast, mest hälsosammast eller kanske minst krävande. Eller ska jag välja något svårt och jobbigt för att ‘få det ur världen’ ?
Det är en evig balansgång. Jag borde ha kul samtidigt som jag borde vara nyttig samtidigt som jag borde ta tag i något jobbigt. Och det samtidigt som jag slappar och vilar.
Nej, det går ju helt enkelt inte. Istället får man prioritera. Man får ha så roligt man kan och ändå göra det nödvändigt tråkiga. Träna för att kunna äta onyttigt. Plugga för att kunna slappa. Och samtidigt välja bort 90% av det du egentligen borde göra.
“So much time, and so little to do! Strike that, reverse it.”
Willy Wonka, när barnen går in i chokladfabriken
Han är förövrigt en av mina idoler, fast han är fiktiv
Varför är folk så jävla sura hela tiden ?
Idag är jag synnerligen sur, jag är sur på att folk surar. Som lite självterapi ska jag försöka skiva upp hur sanslöst dåligt det är att vara sur så att jag kommer på bättre tankar.
Finns det överhuvudtaget något positivt med att vara sur/vresig ?
Själv kan jag inte hitta något. Negativa saker hittar jag däremot tonvis av.
- Du ser svårigheter istället för möjligheter när du är sur
- Du ser mer negativt på hela tillvaron/Mår helt enkelt sämre
- Du ”smittar” din surhet över till andra människor, likt en sjukdom.
Med detta menar jag : Du är gladare glad, du är lyckligare glad, du kan hantera alla sorters situationer bättre om du är glad. Du är helt enkelt bättre som glad.
- Ja, men hur jävla lätt är det att bli glad bara ”poff” när man är sur ?
Det är bara du själv som styr ditt sinnelag. Det är bara du som kan ändra det.Försök förstå,förlåta,hjälpa medmänniskor istället för att sura på dom. Det mår alla bättre av. Även du själv.
Finns det någon egentlig skillnad på könen ?
Den frågan slog mig idag. Förutom faktumet att vi inte ser likadana ut fysiskt, finns det då någon egentlig skillnad ? anta att en kvinna skulle uppfostras helt som en man. Att samhället skulle se på henne som man. Skulle hon då uppföra sig 100% som en? Det jag menar är, hur skulle hon agera i vissa situationer.
T.ex.
- Om hon skulle börja lådsasbråka med andra killar för att visa upp hur tuff hon är.
- Om hon skulle trimma sönder sin moped och sedan skryta vitt och brett över hur sagolikt fort den går(Självklart med minst 50% överdrift).
- Om hon skulle tycka att kvinnor renonerar helkonstigt.
- Om hon skulle skrika skällsord efter flickor som inte gör som hon vill.
Svaret på frågan kan vi nog aldrig mer än gissa.
Vi är så fast övertygade och inpräntade med att pojke ska vara pojke och flicka ska vara flicka att ett eventuellt försök inte skulle kunna genomföras. I vårt samhälle är en man en man, och mannen ska vara på ett visst sätt. Så är det bara, är man lite utanför normen på vad en man ska vara är man automatiskt antingen bög eller mentalt störd.Vice versa för kvinnor. D.v.s. Har man inte kjolar och axellångt hår har man något fel.
ordet Jämnställdhet används mycket idag. Även om det kan tyckas uttjatat är ordet nyckeln till problemet. Vi är jämnlika, även om vi nu kanske har några små skillnader oss emellan. Därför borde vi naturligtvis också vara jämnställda.
Att anställa någon bara för att personen i fråga är kvinna är lika fel som att ta in någon för att han är man enligt min åsikt. Det fungerar inte.
Den enda lösningen är helt enkelt insikt,
insikten om jämnställdhet.
Hej människor av planeten jorden.
Det här är, eller snarare kommer att bli, min blogg. Ni kära läsare får nog primärt upp 2 frågor i huvudet nu.
- Vem fan är du ?
- Varför ? Det finns redan typ 14 miljoner fjortisbloggare.
Jag är Viktor Möller, är 16 år gammal, bor i det lilla samhället Aneby i norra småland, läser JING-Naturkunskap( www.jing.nu) på Erik Dahlbergs gymnasiet i jönköping.Min fritid spenderas mest vid ett instrument (primärt Sång, Cello och Gitarr), vid datorskärmen, eller vid en läxbok. Med detta inte sagt att jag inte hittar på annat trevligt när tillfälle ges.
Jag vill tro och hoppas på att min blogg inte kommer att bli någon ”fjortisblogg” Jag kommer inte använda den som en dagbok och berätta över hur tråkigt/kul/onödigt det är i skolan,över flickor som är ”kääära” och inte kära i mig, Hur bra/kass mitt liv är i allmänhet osv. Vad ska du skiva om då har du tänkt ? undrar säkert ni.
I min blogg kommer jag att posta lite funderingar och tankar jag har. Vad funderar jag oftast över da ? Ja, det är ganska varierande. Nu är jag inne i en period av funderingar om min identitet. Vem är jag egentligen ? Vem vill jag utvecklas till ? osv. Men jag kan lika gärna fundera över teologi, samhällsfrågor, tallbarr eller helt andra saker.
Låt äventyret börja !
