Viktors Blogg

Världen har blivit galen. Nej, det har varit galen länge, ändå sedan evolutionen slutade fungera och ett samhälle kom fram. Under de sista årtusendena handlar det inte längre om att prestera något för att folk ska tycka om dig eller inte. Det handlar om att ha fina ansiktsdrag, svårt att lägga på sig fett(vilket i en normal värld vore ha varit förödande för överlevnaden) och att vara rik.

Detta är en värld av orättvisa, hat och rent vansinne.

Det gör den lilla människan, mig. Totalt maktlös. För jag föddes sådan här. Jag kan inte hjälpa att min näsa kanske är en aning större än vad som anses vara perfekt, att min hy inte är 100 % jämn, att jag har ett par 100 gram fett ”för mycket” på min kropp. Så att mina muskler inte framträder riktigt lika tydligt. Att jag har en glugg mellan mina framtänder, att de inte är perfekt kritvita. Att jag behöver glasögon. Ja, jag kan fortsätta hur länge som helst med min lista över små komplex och skavanker på mig själv. Poängen är att dessa skavanker gör mig till en helt annan människa i dagens samhälle. Det gör mig inte ’snygg, het, vacker’ eller vad de nu väljer att kalla det. Det gör att varje person av motsatt kön direkt tänker ”Oj, där är ju Viktor, Aldrig att jag tänker prata med honom. Han är ju ful, han har ju finnar, glugg och glasögon. Glöm det”

Detta sätter mig i TVÅ olika val.

1. Jag använder linser, köper behandlingar för att hålla acnen nere, Bleker mina tänder och försöker att le utan att visa dem för att minimera skadan. Försöker att äta mindre än vad jag vill och kan för att bli smalare än det var tänkt att människan skulle bli, så att muskler och senor syns tydligt. Sparar ihop till ett smärtsamt ingrepp när jag blir äldre för att förminska och få finare drag. Framhäva ALLT som inte är fel på med mig.

2. Demonstrera att jag tycker att allt i val nummer 1 är helt åt helvete genom att se ut som jag egentligen gör och försöka upplysa världen över hur fel dom har. Att skönhet inte handlar om det alla har blivit inbankade, matade med sen de såg sitt första ljus. Att skönhet handlar om vad som är inuti. Inte vad som är utanpå.

Jag har valt att gå efter val nummer 1. För att val 2 är ogenomförbart. Jag går runt och känner mig smått misslyckad dag efter dag, vecka efter vecka. Har ångest 2 dagar efter att jag ätit en pizza, som jag egentligen älskar, för att jag borde banta bort mitt underhudsfett. Tränar inte för att det är roligt utan för att ‘det är bra för mig’ Sätter i mina linser, provar behandling efter behandling för ansiktet, går runt med tandbleknings-skenor flera timmar om dagen. Allt för att jag då kanske blir en aning mer omtyckt, en aning mer älskad.

Jag tycker det är åt helvete, men endå spelar jag med. Vad skulle jag annars göra